Paris, "Sonic Jihad"
Äntligen är han tillbaka. Paris, aka P-Dog. Både produktionen och texterna är ett par steg närmare "Sleeping With The Enemy" än han varit sedan dess. Det är hårdare beats och tuffare texter. Inte för att det finns någon ny "Bush Killa" men det är nära nog med "Ave Bushani" och "What Would You Do?". Som det känns nu när jag lyssnat på skivan ett trettio- eller fyrtiotal gånger, kan den här skivan mycket väl ta över den absoluta topplaceringen bland mina favorit skivor från "Sleeping With The Enemy". Helt enkelt ett nytt mästerverk av "The Black Panther of Hip Hop."
Gäster på skivan inkluderar Dead Prez, Kam och Public Enemy (som han håller på att producera en ny skiva åt).
2003 Guerrilla Funk Recordings. 10+ av 10. Ben Kravitz.
Paris, "Unleashed"
Fjärde plattan från "the Black Panther of Hip Hop". Inte lika politisk som tidigare, men en del av aggressionen finns kvar. Här finns egentligen ingen låt som gjort väsen av sig som "Bush Killa" och "Guerrilla Funk" ("Street Soldier" från "Street Fighter", med Jean Claude Van Damme, soundtracket finns dock med). Paris fortsätter på G-Funk stuket även om hans beat är något hårdare nu. Tyvärr måste jag säga att det är den sämsta av Paris skivor, ändå inte dålig. Nytt independent bolag, denna gång distribuerat av Whirling Records, istället för, som tidigare, Priority Records.
1998 Unleashed Records. 7+ av 10. Ben Kravitz.
Paris, "Guerrilla Funk"
Jag måste då säga, att Paris och personlig musikalisk utveckling, det fungerar. Från de stenhårda beaten från tidigare till G-Funkens melodiska, tillbakalutade sound. Den aggressiva, militanta, medvetna och engagerade sidan av Paris har dock inte försvunnit. Singeln "Guerrilla Funk" gjorde mest väsen av sig, faktum är att minst en låt från skivan var med i filmen "Street Fighter" plus en annan låt som dessutom var med på soundtracket. Enligt min mening, är inte den här skivan lika bra som de tidigare, men fortfarande bättre än 95% av det marknaden har att erbjuda.
1994 Scarface Records. 9 av 10. Ben Kravitz.
Paris, "Sleeping With The Enemy"
Min absoluta favorit skiva. De aggressiva, militanta, medvetna och engagerade texter kan jag definitivt relatera till. Skivan släpptes på Paris eget bolag Scarface Records, sedan Tommy Boy Records vägrat ge ut den på grund av låten "Bush Killa" (en av mina favoriter) som handlar om ett fiktivt mord på USAs före detta president George Bush (fader till USAs nuvarande president George W. Bush). De aggressiva och militanta låtarna uppvägs av lugnare låtar som "Days Of Old" och "Assata's Song" (Assata Shakur, politisk flykting på Cuba från USA, före detta Black Panther Party medlem). Jag skulle inte kunna leva utan musiken på denna skiva som inspirerat mig otroligt mycket.
1993 Scarface Records. 10+ av 10. Ben Kravitz
.
Paris, "The Devil Made Me Do It"
Debut albumet från den militanta, politiska, San Francisco rapparen Paris. Kraftigt inspirerad av Public Enemy, och influerad av Malcolm X och Black Panther Party. Aggressiva beats och texter. Mest uppmärksamhet fick "The Hate That Hate Made" (föregångare till Sister Souljahs version), men även spår som "Panther Power", "Break The Grip Of Shame" och "Brutal" gjorde väsen av sig, inte som singlar utan pga de militanta texterna. Jag älskar den här skivan, kanske till stor del just för Malcolm X och Black Panther Party citaten som genomsyrar albumet.
1989/1990 Tommy Boy Records. 9+ av 10. Ben Kravitz.
Dr Dre, "2001"
Kungen av G-Funk. Det hann gå ett antal år mellan Dr Dres soloskivor. Men vilken återkomst! (Kanske inte rätt att kalla det återkomst, han har ju arbetat ganska flitigt under de år som gått, med bla The Firm och Eminem). Det är inte lika tillbaka lutat och glidigt den här gången, här finns inget spår som "Nuthin But A G Thang" eller "Let Me Ride". Tempot har skruvats upp något, vilket inte är negativt. Rytmerna är gungiga, lätt aggressiva ibland och Dres ande genomlyser det hela. Gedigen gästlista, Snoop Dogg, Eminem, Xzibit, King T, MC Ren, Kokane, Mary J. Blige, med flera. Helt enkelt, ännu ett lysande album från Dr Dre.
1999 Aftermath Entertainment. 9 av 10. Ben Kravitz.
Dr Dre, "The Chronic"
Skivan med vilken G-Funken föddes. Dr Dre första skiva sedan han lämnat N.W.A. är helt enkelt magnifik. Och vilka talanger han plockar fram, Snoop Doggy Dogg (numera Snoop Dogg), Warren G, Rage, RBX,
Kurupt och Daz. Dessutom får han hjälp av Bushwick Bill från Geto Boys. Innan de kom hade
inte världen fått höra låtar som "Nuthin' But A G Thang", "Let Me Ride" eller "Lil' Ghetto Boy". Dessa tillbakalutade, men musikaliska mästerverk är forfarande oöverträffade. Ingen annan än Dr Dre bemästrar den typen av produktion, att han förmodligen är den
bäste producenten
inom hip hopen är inget jag säger emot. "The Chronic" är en skiva att bara njuta av.
1992 Death Row Records. 10 av 10. Ben Kravitz.